ARTICLE (on the topic of culture, in Swedish)

Konst och kultur är en väsentlig del av ett samhälles mylla. Här ur springer en hel flora av fundamentala mänskliga uttryck och behov, vilka inte bara ger näring till resten av samhällskroppen utan även har ett absolut egenvärde. Människan är trots allt så mycket mer än konsument och producent. Hen är upptäcktsresande, pionjär, skapare och, kan säkert de flesta hålla med om, likt livet själv ett mysterium.

Att klämma in konst och kultur i en begriplig och funktionell förklaringsmodell är i sig en utmaning, men att dessutom hitta ett sätt att applicera densamma i skapandet av en meningsfull och fungerande kulturpolitik är om möjlig än mer utmanande. Därför förutsätts en stor portion respekt, och tillika ödmjukhet inför uppgiften. De som trots allt känner sig manade har därmed min beundran.

Krav på handlingskraft, på svart och vitt, enstämmiga sanningar och enkla svar kring rätt och fel framträder inte sällan allt tydligare i tider av desperation. Förenklade slagord och opportunism flyter då gärna upp till ytan. De väger nämligen så väldigt lätt.Långsiktig välfärd och genuin utveckling kräver däremot lite mer tyngd. Lite mer underbyggnad. När saker och ting kärvat till sig, när man om och om igen hamnar fel och utvecklingen inte verkar bli fullt så blomstrande och pulserande som man i sin vision eftersträvat, bör man kanske därför stanna upp och hämta andan ett tag. Kanske får då den underliggande komplexa natur som visionerna pekar mot möjlighet att vecklas ut och uppenbara sig. Därefter är det enklare att fundera över om man har den kunskap, den struktur och den klarhet som behövs för att peka ut rätt riktning och fatta kloka beslut.

 

Låt mig ge ett exempel. Själv har jag sedan 30 år varit professionellt verksam inom det fält som kallas ”det fria kulturlivet”. I diskussioner kring Dunkers kulturhus hörs ibland tankar om att det fria kulturlivet ska få ökad tillgång till huset. Fundera en stund bara kring begreppet ”fri kultur”. Vad innebär det? En enkel definition är att fri kultur är all kultur som produceras utanför institutionerna. Detta kan då innebära i princip all annan kultur och på alla nivåer; föreningsverksamhet, amatörkultur, barnkultur, professionella kulturverksamheter, med mera.

 

Men det finns en annan aspekt av begreppet som är minst lika tongivande. Fri kultur som genreindikator. Här pekar begreppet istället mot den mer experimentella, utforskande och samtida aspekten av de olika konstformerna. Fri kultur som motpol till traditionell och museal kultur. Samtida modern dans, performance, fysisk teater, nutida musik eller fri formmusik är några etablerade exempel på genrer som driver och utvecklar konstformerna. Vi talar alltså även om ytterst professionella verksamheter och scener.

En till synes enkel och klar vision om att fri kultur ska rymmas på Dunkers blir bara genom denna min korta och begränsande beskrivning plötsligt betydligt mer komplex. Vad exakt tänker man sig? Att amatörteatergruppen på tisdagskvällar ska få låna teatersalen i mån av ledigt utrymme eller att man ska etablera en mycket efterlängtad professionell scen för samtida dans och scenkonst? Två exempel som skulle kunna vara många fler, och som var och en likväl skulle behöva sina egen struktur och sina egna förutsättningar för att lyckas. Min önskan, nu när jag blivit tillfrågad, är därmed att beslutsfattarna i frågan om Helsingborgs kulturliv och Dunkers framtid, med ödmjukhet och respekt för uppgiften, begrundar konstens och kulturens tyngd och komplexitet. Att man inte gör misstaget att tro att kultur är körsbäret på toppen av bakelsen, utan i själva verket just den jord ur vilken körsbärsträdet växer fram.

När man inser denna vidd och detta djup, behöver man heller sedan inte rädas att bjuda in den kunskap och de erfarenheter som krävs för att ta ut en vettig riktning och sedan överlåta styret i kompetenta händer. Utan denna förståelse och respekt tror jag det blir mycket svårt att fatta de beslut som gör att Dunkers kan springa ut i sin fulla potential och börja fungera som kulturhus. Oavsett om det är i formen av exempelvis ett drivet samtida konstcentrum eller som en sociokulturell samlingslokal.