Ge kulturen en chans

“Kulturförvaltningen har de båda senaste veckorna hållit kulturdialog med den fria kulturen. Två onsdagskvällar lånade man sitt öra till talträngda kulturarbetare.

Men medan jag satt där och lyssnade till de försiktiga förhoppningarna från ett luttrat kulturliv saknade jag den allra tydligaste rösten. Var var Jeanette Sollén som startade Salongen och var en bidragande orsak till debatten?
Jag ringer därför upp henne…”

Text: Johan Malmberg
Helsingborgs Dagblad
Publicerad 3 oktober 2015 05.00 · Uppdaterad 3 oktober 2015 05.00

---

Ge kulturen en chans
KULTUR En konstgräsplan kostar runt sex miljoner. Ett kulturhus cirka två miljoner. Det är enkel matematik för den som påstår sig vilja satsa på fri kultur.
Text: Johan Malmberg

Publicerad 3 oktober 2015 05.00 · Uppdaterad 3 oktober 2015 05.00

 

“Kulturförvaltningen har de båda senaste veckorna hållit kulturdialog med den fria kulturen. Två onsdagskvällar lånade man sitt öra till talträngda kulturarbetare.

Unga musiker ville kunna leva på sin konst.

Kulturklippan Per Nyrén lanserade åter entusiastiskt Midvinterljus och fick glatt bifall av Louise Leghammar på Röda Kvarn.

Jazzföreningen efterlyste en musikscen och fick medhåll av Kammarmusikföreningen.

Och stadens amatörteatrar drömde sig bort till Malmö där MAF (amatörteaterforum) har ett eget hus.

Det är oklart om det i sin tur fick förvaltningsfolket att drömma sig bort till ett “pulserande fritt kulturliv” som kommunikatörspoeterna talar om i sin vision av staden. Men förhoppningsvis drog förvaltningen ett par självklara slutsatser: Helsingborgs kulturarbetare vill ha lokaler och verksamhetsbidrag.

Men om nu denna husvillhet var ett genomgående tema så är ju också dessa kulturdialoger tydligt föranledda av vinterns debacle runt Salongen, då många överrumplades av att det var omöjligt att driva fri kultur under permanenta förhållanden i staden. Trots att det satt sin prägel på stadens torftiga fria kulturliv sedan urminnes tider. “Arrangemangsstödet tar död på eldsjälarna” som Pernilla Gustavsson från teater Arken uttryckte saken.

Hittills har den fria kulturen levt på arrangemangsstöd, vilket enbart täcker tillfälliga evenemang och snarare betalar publikens biljettkostnader än kulturarbetarlöner. Men eftersom det inte varit tillåtet att söka bidrag till fast verksamhet och avlönad ledning så har hela kulturlivet hamnat i ett kreativt moment 22.

Det är alltså bakgrunden. Men medan jag satt där och lyssnade till de försiktiga förhoppningarna från ett luttrat kulturliv saknade jag den allra tydligaste rösten. Var var Jeannette Sollén som startade Salongen och var en bidragande orsak till debatten?

Jag ringer därför upp henne och hon säger först lite avmätt att hon inte kände för att gå.

Men så pratar vi vidare och snart tar hon upp något väldigt intressant. Hon går rakt på pudelns kärna då hon säger: “Vad är fri kultur?”.

Bra fråga, öppna frågor är ofta bra. Svaret är att det är kultur som är obunden, ja fri. “Om man vill stödja en fri kultur borde man väl i så fall stödja tanken just på deras frihet, eller hur?” säger hon.

Ja, eller hur? Detta är ju till exempel vad som sker inom idrotten. Den får en massa pengar för att folk ska jaga en puck eller boll och staden ställer inga krav på hur detta går till, eftersom den litar på idrottsföreningarna när de påstår att de vet hur man jagar boll.

Nu är varken Jeanette Sollén eller jag idrottshatare, alldeles tvärtom faktiskt. Hon är engagerad i ett hockeylag, jag i en fotbollsförening. Men vi är djupt ense om den här bilden – att samhällets förtroende för idrotten tycks ograverat medan kultur av någon anledning förkroppsligas av kufar som vill apa sig på en scen. Varför lyckas idrotten så bra med att hävda sitt egenvärde medan kulturen misstros?

Några representanter från studieförbuden talade på den ena kulturdialogen om att de gott kunde ta över en del av arbetet (och pengarna!) som förvaltningen förfogar över, eftersom det är de som har kompetensen. Man skulle kunna dra det längre än så: vad är det som gör att kulturförvaltningen ser det som en självklarhet att den vet bättre vilka arrangemang som är värda att satsa på än kulturutövarna själva?

Helt enkelt, och nu slutar jag att ställa frågor och påstår i stället: Inrätta verksamhetsstöd! Arbeta för ett kulturhus som härbärgerar kulturliv och föreningsliv och ge för första gången Helsingborgs fria kulturliv en vettig chans att verka över tid under avlönad, professionell ledning! Skippa kulturförvaltningens dialogforum och lämna över förtroendet och en stor påse pengar för den fria kulturen att själv styra över.

Det kommer att kosta en slant. Men är det någon mer än kommunikatörerna som på allvar drömmer seriöst om den pulserande kulturstaden, så är det nog dags att hosta upp stålarna och lita till de som ska ordna det själva.

En konstgräsplan lär kosta runt sex miljoner. Jeanette Sollén beräknade årskostnaden för Salongen till två miljoner.

Det är enkel matematik för den som påstår sig vilja satsa på kulturen.”