I en annan del av staden Salongen vaknar till liv
“På Söder i Helsingborg finns en drygt hundraårig scen som legat i träda. Med allt från sluttande scengolv till biutrymmen är den idag både funktionell och full av potential till att bli något unikt i Helsingborgs annars ganska institutionaliserade kulturliv – ett komplement som breddar utbudet på riktigt. Kulturimperiet träffade Jeanette Sollén som visade runt på Salongen. För att vara ganska kritisk mot hur kulturbegreppet ofta hanteras är hon överraskande hoppfull inför framtiden.” H. Jalhed, Kulturimperiet
Read full article here (Swedish only)
“I en annan del av staden
Salongen vaknar till liv
På Söder i Helsingborg finns en drygt hundraårig scen som legat i träda. Med allt från sluttande scengolv till biutrymmen är den idag både funktionell och full av potential till att bli något unikt i Helsingborgs annars ganska institutionaliserade kulturliv – ett komplement som breddar utbudet på riktigt. Kulturimperiet träffade Jeanette Sollén som visade runt på Salongen. För att vara ganska kritisk mot hur kulturbegreppet ofta hanteras är hon överraskande hoppfull inför framtiden.
Sedan september 2013 finns Salongen i Helsingborg. Själva rummet har funnits länge, sedan 1906 för att vara precis, men organisationen är ny och utbudet likaså. Under de senaste tjugo åren har det i princip inte varit någon publik verksamhet i Salongen, som istället framför allt hyst ett äldre föreningsliv. Från början tillhörde lokalen Folkets hus vänner, sedan tog kommunen över driften och upplät den till föreningar innan den tillföll ABF. När ABF inte längre fick tillräckligt ekonomiskt stöd för att fortsätta förvaltandet av scenrummet, var den anrika lokalen plötsligt på fallrepet och en försäljning såg ut att bli nödvändig. I den vevan gick en grupp ihop och föreningen Salongen bildades. Organisationen hyr nu lokalen på ett år, för att sedan utvärdera satsningen och förhoppningsvis kunna planera för en fortsättning. Jeanette Sollén tar emot inne på Salongen. ”Vi rivstartade det hela, bokade in ett späckat program för både höst och vår och såg till att göra oss hörda direkt”, berättar hon. ”Det här är inget man kan fega sig in i, man måste vara djärv och satsa stort, det är enda chansen för att få det att leva.” Trots att Salongen tycks andas en hel del traditionellt föreningsliv och folkbildningsrörelse, är kopplingen till ABF endast ett hyresavtal, inget enskilt beroende av eller gemensamt uttalad agenda med organisationen. ”Men vi välkomnar gärna samarbete med alla studieförbund”, säger Jeanette.
Långt från de vita husen med havsutsikt
Salongen är en levande kulturscen”, fortsätter Jeanette, ”men den är också ett förhållningssätt.” Hon berättar om de grundpelare som verksamheten i Salongen vilar på. Hon poängterar att föreningen är helt politiskt och religiöst obunden och att den inte har någon partipolitisk agenda. ”Salongen ska ta tillvara det befintliga kulturlivet, det vill säga arvet. Vi ska värna de aktiviteter och de intressen som redan finns i staden. Salongen ska också ta hand om den icke-institutionella kulturen i Helsingborg – jag undviker helst begreppet fri kultur, det är luddigt och kan tolkas som att den sortens kultur skulle vara gratis. Genom Salongen kan vi stimulera ett bredare utbud. Till exempel har det inte funnits någon professionell dansgrupp i staden, men genom att vi kan erbjuda en scen kan vi underlätta för att det ska uppkomma en sådan grupp. Salongen ska också vara en gästspelsscen och en möjlighet till kulturturism. Helsingborg har tidigare inte riktigt funnits med i alla flöden, men nu får vi hit publik från hela landet till vår lilla scen, där vi erbjuder alternativ till det övriga kulturutbudet. Salongen är slutligen en del i strategin att öppna upp staden. Helsingborg är en enormt segregerad stad, där det inte finns något flöde mellan norr och söder. Man diskuterar mångkultur och visst, jag tycker det är positivt att olika stadsdelar kan ha olika karaktär, men problemet är att de har så pass olika status. På Salongen, som ligger på Söder, finns olika sorters kultur representerad, även typisk norrkultur. Lokalen har sin förankring i arbetarkulturen och en del kunde från början inte tänka sig att besöka Salongen bara av den anledningen, men nu finns det personer även på motsatta politiska sidan som visat intresse för verksamheten.”
Censur som censur
Ett begrepp som har börjat användas mer och mer i media på sistone är kommersiell censur, vilket även kan inkludera kommersiell självcensur och innebär att marknadskrafterna och näringslivet motarbetar ett brett utbud genom att man stödjer ensidig, okritisk och förutsägbar kultur, medan man samtidigt svälter ut originell, ifrågasättande och krävande kultur som av kommersiella källor förvägras medel för utveckling och existens. Salongen breddar skalan i staden genom att dels upplåta lokalen för allehanda uthyrningar och dels boka in handplockade akter. ”Sjuttiofem-åttio procent av initiativen kommer utifrån”, säger Jeanette, ”det är fritt fram för i princip vad som helst. Vi lägger oss aldrig i något innehåll. Resten bokar vi själva och det jag bokar in på egen hand ska hålla riktigt hög, konstnärlig nivå, det ska vara något som inte finns här i staden annars och som inte skulle kunna uppföras för att det antingen är för smalt eller för okänt.”
En bra arrangör
Hur blir man då en bra arrangör enligt Jeanette? Vilken kompetens behöver man? ”Jag är ingen arrangör från början, jag gör det här för första gången. Men jag är säker på att det finns gemensamma nämnare mellan arrangörsskapet och all initiativrik verksamhet. Det gäller att ha passion för det man gör och fråga om råd när ens egen kompetens inte räcker till.” Vad är annars på gång i Helsingborgs kulturliv? ”Vi har haft en sådan där stadsfestival som alla städer har, med lite öltält och några scener”, berättar Jeanette. ”Nu ska det bli en ny festival, där man tar tillvara på de lokala initiativen.” På det sättet hoppas man få en mindre slätstruken och opersonlig festival, och Jeanette är engagerad i frågan om Salongens roll vid ett sådant evenemang. ”På Salongen finns ett internationellt utbud, men vi låter det komma underifrån och upp, inte tvärtom. Vi vill inte jobba utifrån den bild folk har av oss, bara för att vi finns på mångkulturella Söder, vi vill skapa ny kultur.” Ett begrepp som just mångkultur har blivit urholkat, menar Jeanette. ”Bara för att man tar in några folkdansare på en festival har man inte visat på någon mångkultur, det blir ytligt och klyschigt. Det är en förlegad syn. Vi måste arbeta på ett helt annat sättmed det här.” Det handlar om integration och utbyten, men också om att tillåta helt nya och okända kulturuttryck att ta form. ”Satsa på ny kultur istället”, säger Jeanette.”Håll siktet rent för vad som är vår samtid. Det handlar om medvetenhet. Kultur är inte längre en fritidsverksamhet eller en hobby, det är inte grädden på moset. Vi ska skapa verkligheten, inte dekorera den.”
Planet Jeanette 